Att göra en pudel

Jag vet inte vart uttrycket kommer ifrån. Jag har för mig att det var i samband med att någon politiker ville be om ursäkt för någon "klantighet". Eller så var det bara i ropet då.
Hur somhelst är det titeln på en av mina nygamla favoritfilmer. I lördags förälskade jag mig i den igen, men på ett nytt sätt.
Tidigare såg jag den som en romantisk komedi, lite skruvad, lite annorlnda, ganska overklig ganska klyschig, men ändå sådär skönt genomströmmande som jag tycker att sådana filmer är. Bara att titta, fnissa, gilla och njuta - lättsamt!

I lördags tittade jag på den med nya ögon på något vis. Jag vet inte hur det kom sig. Kanske var det den måttligt roande matematikbok jag hade framför mig. Kanske trippen efter godismissbruk som skulle kunna jämföras med sockerdropp. Eller så var det något helt annat.
Tidigare har jag tänkt på att filmen varken är speciellt plats- eller tidsberoende, sånär som på den fräscha bil som den manliga huvudpersonen glider omkring i. I övrigt skulle filmen kunna utspela sig i princip i vilken stad som helst, när som helst under 70-90 talet eller 2000 talet, i alla fall rent rekvisita- och scenografimässigt. Jag grubblade, tänkte tillbaka på de kunskaper jag troligtvs borde ha inhämtat från manuskursen. Undermeningar, budskap, motiv, teman, ljus, dialog, karakätär, komplex.. Ur virravarret kommer:

Kanske handlar denna film om att vi ska sluta vara så fruktnasvärt cyniska och fördomsfulla.
Rita, en frisör som jobbar med att klippa hundar, lite blond, inte så snabb, kontra. Knut, en skjutjärnsjournalist. Det cynisk tankesättet, att döma ut Rita och den "flummiga förverkliga dig själv verksamhet" som hon hakat på, är det som förlorar i filmen.
Kanske är det flum, men man tjänar inget på att döma ut det.

KANSKE finns det inget rätt och fel. Det är ingen mening att fösöka övertyga andra, få medhåll. Ha ditt rätt och fel, ha din världsbild, men döm inte ut andras, hävda inte att du vet bättre.

Titeln Att göra en pudel får plötsligt fler betydelser än den fyndiga kombinationen av en hundfrisör och den manliga huvudkaraktärens ursäkt. För mig handlar det om att be om uräskt till allt och alla som man någonsin dömt ut.

Att denna film aldrig kommer bli någon klassiker kanske beror på att de cyniska stackare som tvingats bedöma den inte förstår poängen. Å andra sidan har filmen bakbundit sig själv genom att med en inflikning under rubriken på fodralet placera den i, enligt mig, fel fack.
"En romantisk komedi om att följa sina drömmar" (eller något liknande)



Hjälp vad mycket klarare det där var i huvudet, men strunt samma.. Får åtgärdas senare.

WL
Sanna